Men vilken helg det bjöds på! I matväg, sällskapsväg, väderväg, ja alla vägar kantades av små tusenskönor och tussilagos och små jordekorrar i rosa hattar och käpp. Mjau.
Fredagen bjöd på en jädrans god råbiff. Även om den lät vänta på sig. Efter att vi hunnit halsa två öl i väntan på maten fick vi svaret "we're not mcdonalds" när vi mycket försiktigt undrade var maten var. Okej, men just råbiff tar ju inte så fantastiskt lång tid att LAGA. Men när maten kom in var det tydligt att det inte var en hamburgerkedja vi satt på.Steak tartare -je t'aime.
Efter en fet, eller tung, som kidsen numera säger, middag kändes det rätt med en mammagryn. Bartendern var av slaget jag-älskar-mitt-jobb-och-ser-mig-som-en-drinkkonstnär, alltså fortfarande ung och oförstörd och blev helt till sig när jag skulle beställa. Jag lät honom hållas utan att predika om att halva grejen med mammagryn är att den går snabbt och lätt att göra. Jag hade ju trots allt inte en febrig 2,5-åring på ena höften och en snorig bebis på den andra. DÅ hade det här mecket med olika sockerlag och citronmojsande inte gått för sig. Men fri som en fågel, som jag är: Tummen upp för drinken, bartender boy!
På lördagen strålade solen i kapp med sällskapet och promenaden avslutades med lunchölen i solen. Ja, jesus, vilken semesterkänsla som infann sig. Helt plötsligt var man i Paris eller Toulouse eller Florence och ledigheten kändes oändlig. Tyvärr förstördes semesteridyllen av en sjukt störig kille, som tydligen trodde att vi var på en charterort där man kan bete sig som ett litet as och skälla på personalen efter att man själv spillt ut öl och vara allmänt svinig. Jag fick räkna till tjugo och titta bort för att inte gå i klinsch.
Med många steg i kroppen satt de här små korvrackarna som en smäck.
Till mitt stora förtret glömde jag fota både oxkinden och de vackra kvinnor som utgjorde middagssällskap på aftonen. Maken till mört kött, både för gommen och ögonen.
Efter en lördag måste en söndag komma, hur gärna man än vill att lördagen ska repriseras. Men det finns få sätt jag hellre tillbringar veckans sista dag än precis så som jag gjorde igår. Vaknade, somnade om, vaknade till ett brunchbord.
Efter en godislunch och halva "Chinatown" lagades väldigt god fisk och mos. Min kille visade prov på dubbelpaneringskunskaper och jag tänkte på hur nåt som är så likt fiskpinnar kan vara så lyxgott. Jag stod emot längtan efter enkelheten i pulvermoset och gjorde riktigt.
Utanför bild: remouladsås av Lallerstedt. Tog ner det hemmagjorda präktiga lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar