La pauvre

 

Åh, det är så sjukt synd om mig! Jag är sjuk och orkar knappt lyfta fingrarna för att skriva det här. Har en helt ny sympati för äldre och andra svaga efter att jag nästan började gråta för att jag inte orkade skruva upp jospaketet. Stark är inte mitt mellannamn.

Jag har förstått att de flesta inte har så bra aptit när de är sjuka. Sån är inte jag. Det enda jag kan tänka på är sömn och mat. Tyvärr orkar jag ju knappt gå upp till kylen, så det får bli matprogram på tv:n istället. Eller remenissing of the weekend, som var en av de bättre nånsin.

Lisa fick en väldigt stor råraka på PA och var som synes glad för det.

Jag fegade och tog råbiffen. Jag vet att jag fotade Stinas Chicken Jerk, men nu hittar jag inte det kortet. Typiskt.

Lördagskvällen avrundades på en båt och vi klädde oss så klart för det. Föredömligt många västkustbitar kom ur stereon och vi ville aldrig gå i land.

 Men det gjorde vi såklart till slut. Och fick i oss ståndsmässig frukost på söndagen.

Alone again och McDonken fick stå för tröstandet.

 Nämen, här är ju Stinas Chicken Jerk!

Och det här längtas tillbaka till.
Just det, när sjukdomen bara var i antågande gjorde jag en mycket fin sallad, som visas i bildspel uppe till höger här ---->
Jag var nämligen hos doktorn som sa att jag kanske hade b-vitaminbrist. Han nämnde i och försig lunginflammation och körtelfeber också, men det verkade svårare att självmedicinera. I alla fall så googlade jag på b-vitamin och fann ägg och yoghurt, vilket jag äter varje morgon. Men det stod också spenat och salt kött! Äntligen en läkare som ordinerar bacon, tänkte jag och gjorde Friskussalladen. Missa inte den fina slideshåwen!
puss ses sen