Christmas love

Det finns många jular. En av de bättre är att komma hem utarbetad och urlakad och mötas av det här:

Jag älskar när tv-kanalerna gör sina tv-loggor juliga. Som treans nu. De har en rar tomtemössa på sin 3a. Och SVT med de där julgranskulorna som krashar. Jag vet att det inte har nåt med mat att göra. Men jag dricker vin när jag skriver det här. That ought to count for something. Imorgon kommer det ett riktigt mat-inlägg.

Revben av några grisar

Öppet brev till december

Hej December,

Jag har svårt att förstå mig på dig. Hur kan du vara lika lång som november? Man hinner inte nånting. Det skulle vara bra om du tog några dagar av januari, för den är alltid alldeles för lång. Då skulle pengarna räcka lite bättre också.

Det är också konstigt att jag faktiskt gillar dig. Trots att det är tio minus och dygnen alldeles för korta så tycker jag att du levererar lagom doser mys. Som att i morse ligga i sängen och titta på tv-sänt luciatåg med lite te och pepparkakor. Sånt gör du bra!

Vissa dagar har du lyckats med snön också. Häromdagen var det sån där Disneysnö, som föll så långsamt att det fastnade på kort. Snö är lurigt att fota annars.

Men det här är faktiskt en matblogg. Därför tänkte jag bjuda på en liten godbit som slank ner häromsistens. Jag har upptäckt att även om det är du och jag Kris, som är kungar av snabblagad gourmetmat, så är min kille riktigt uppfinningsrik när det gäller snabba och enkla lösningar också.

Häromdagen styrde han upp det här:

Rökt lax, romsås, grillad paprika och potatis och ärtskidor. Mums fillibaba.

Andra matrelaterade nyheter är att Anna Skipper varit hemma hos mig:

 Det kändes fint. Hennes man hade krokodilmönstrade boots med spetsig tå.
Over and out

juldessert

Nu är det ju snart jul och det kan bli väldigt mycket med det här med julmat. Jag tycker inte att det är så fräckt. Det räcker med julmat en gång, typ på julafton. Jag älskar dock saffran. Därför skall jag tipsa er om en bra dessert med saffran som går snabbt. Den kan man bjuda någon man gillar på. Det gjorde jag igår. Eller ja, några.

Man köper glass, vaniljglass, en påse saffran och ett paket oreokakor eller andra kakor som man gillar. Kakorna bankar man sönder. Sen måste vaniljglassen få smälta lite. När den har gjort det kan man blanda i kakkrozzen och saffranet. In i frysen och servera efter mat eller så.

Lussecats

Jag tänkte ta och baka lussecats idag men det är väl lika bra att ställa sig in på att saffranet är slut, va? Fan att jag väntar till helgen före lussemorning med detta. Kokobäng, som man kanske sa när man var liten. Nu tar vi ett par minuter och finner oss själva innan vi ut och stressa i jobbdagen.

Kål som inte tar kål på dig.

Det är inte klokt vilken tur det är att man har en bästis att dela bloggen med. Så att inte blir inläggstorka. Det var flera dagar sedan jag presenterade ny mat. Det beror på att jag är och har varit så satans trött och faktiskt mest käkat julknäckebröd och hushållsost till middag. I flera dagar. Inget fel med det alls, men kanske inte så inspirerande. Jag är fortfarande trött. Trött trött trött. Trötta mörka dagar, inga snygga killar så långt ögat når och nackont och huvudvärk. Det är min vecka so far. Jag tackar oden och tor för att imorgon är näst sista arbetsdagen denna veckan och visar er här vad jag orkade pynta ihop till middag idag;

 

Jag tog ingen bild. Det glömde jag. Men bilden föreställer i alla fall kål, gurka, chili, såna där gröna som ser ut som skidor, jag kommer inte ihåg nu.. Men platta, typ. Ni vet. Sen är det sesamolja som är det där gula, citronsaft, koriander och salt. Strimla och hacka som ni vill, blanda och ät. Det är så godt. Och lite kött till om man har, kanske. Jag hade inte och orkade inte fixa. Kål mättar. Belive me. Sen tog jag en apelsin, c-vitamin och rosenrot. Nån gång måste det ju kicka in. 

Okej, nu hoppas vi på en lysande helg och många snygga killar att spana på. TC

Trampar ny stig

 

Vi får många frågor till bloggen så här i juletid. Jag tänkte ta mig an en central och högst aktuell: Kan man ha vilken ost som helst på pepparkakan? 

För några år sen, kan ha varit sent 90-tal, blev det populärt att servera pepparkakor tillsammans med grönmögelost. En viss chock upplevde folkhemmen, men numera är det lika kotym som att kombinera äpple med kanel. Men! Visst händer det ibland att man har det ena men inte det andra. Ofta har man kanske kommit över ett stort parti pepparkakor. Det är ofta lika billigt att köpa tio stycken som en burk med hundra. Jag har egen erfarenhet av att komma hem med en rejäl burk trots att man håller ett ensamhushåll. Men den dära roqueforten som gosat i kylen går ju att kombinera oändligt, så för mig tar den ofta slut lite för fort. Därför provade jag idag att lägga en rejäl bit brännvinsost på kakan. Jag klickade på lite reducerad balsamico (som alltid typ höjer ost till gudomliga höjder) och mumsade iväg. Till serverades lite romglögg. And I must tell you: Funkar absolut. Alltså, det var inte lika gott som grönmögel, men det var verkligen helt klart testvärt. En trea.

puss

Köttmagi

 

Ibland längtar man efter en rejäl piece of meat. Det kan vara bildligt talat, men det kan också vara bokstavligt. I fredags var det just den bokstavliga lusten som tog tag i mig och ledde in mig till köttdisken.

Nu var ju tyvärr biffen lite seg, trots att den vuxit upp hemskt fint och hade en ganska rejäl tilltagen prislapp. Men bilden. Bilden kan jag knappt få nog av. Kött kan vara så vackert.

Patientmeny

Okej, jag har varit sjuk i en evighet! Ett jävla virus som vägrar ge upp har tagit över min annars så tappra och starka (bahaha) kropp. Mer än någonsin har snabba och energismarta matlösningar behövts. Idag blev det fiskbullar. Jag måste säga att jag aldrig riktigt sett fiskbullar som ett alternativ. Jag har alltid tänkt på min grannkompis, som ibland fick just fiskbullar till middag. Då valde jag alltid att gå hem innan middagen. Men när det bjöds köttfärsås hos samma donna stannade jag glatt. Den var nämligen lökfri och allmänt barnvänlig. Hur som helst: Jag har alltså värmt upp mot fiskbullarna. Idag blev det en lite tillhottad variant. Laxbullar i citronsås. Till detta kokade jag potatis och morötter ihop, som jag med en klen hand mosade ihop med smör, mjölk, salt och massa peppar.
I en halv minut fick babyspenatblad mysa i pannan med smör, salt, peppar och tomater.
Klart! Och visst blev det tillräckligt för en liten matlåda till imorgon när jag äntligen ska orka gå till jobbet!

Här är ännu en snabbrätt, som jag visserligen inte kan ta någon som helst cred för, men så gott och snabbt att den ändå får vara här. Rostbiff med potatis som mojsats med matyoghurt, purjolök, kapris och paprika. Plus den franska senapen som lades bredvid pga bristande kommunikation. Till: rödkål, bladspenat (som för övrigt Frölander alltid äter och blivit supermänniska av!)
För övrigt undrar jag varför man/jag äter konstant när man/jag är sjuk hemma? Okej, först äter man typ ingenting för att man är så vansinnigt slut, men sen verkar det inte vara någon hejd på hungern. Idag har jag ätit risgrynsgröt, havregrynsgröt, 2 apelsiner, skinkmacka, naturgodis, jos, pepparkakor, russin plus ovanstående fiskbullsrätt då. Jag gissar att kroppen behöver det för att återhämta sig så jag lassar in. Men då får den (kroppen, alltså) skylla sig själv när den får svårt att röra sig fram i januari. Jaja, det är ändå det bruna fettets tid! Ni vet väl att man blir flötigare (det bruna fettet) på vintern än vad man är på sommaren (det vita fettet). Lägg bort teorierna om att man rör sig mindre och äter mer på vintertid! Det är alltså styrt av något vi inte kan lägga oss i.
OBS! Googla inte på detta utan ta bara mitt ord för det.