Nu får kötthysterin vara över!

Panko in my heart

 

Jag måste erkänna att jag inte varit helt immun mot all kötthysteri i media. Jag äter kött tre gånger om dagen och skulle antagligen dö på fläcken av all förkortad livstid jag dragit på mig. Hur som helst blev det firredisken jag tittade djupt i i fredags. En fin torskfilé fick följa med hem samt ströbröd de luxe - panko. Japanerna förstår det här med friterad sprödhet.

Efter att ha delat firren i fiskbitstorlek (ärligt talat blev det snarare all jordens former. På bild: bara de finaste) doppade jag dem i 1. mjöl 2. ägg blandat med lite olja 3. panko. Sen friterade jag skiten ur dem i en stekpanna. Jädrar va gott det blev!

Mitt nästa panko-experiment blir chili cheese balls med pankohölje. Mjau.

10 minuters enportionspaj

När jag kom hem kände jag den vanliga känslan: att jag var väääääärd nåt riktigt gott. Hur jag tänkte när jag gick till affären och kom hem med ett äpple känns kanske inte superlogiskt, men min tanke var att steka äpplet i kanel, vilket faktiskt är urgott, men inte direkt hej jag är bjuden på fest.
Väl hemma kom jag på den briljanta idén att uppgradera äppelkanelen och utförde ett litet experiment.

I den lilla stekpannan samsades först äpplen och kanel, sen strödde jag på lite socker för att karamellisera skiten.

Lite för sent kom jag på att sprit nog skulle vara gott till. Well well, allt ska inte flamberas.

I nästa stekpannsomgång åkte själv smuldegen, alltså mjöl, socker, smör och havregryn i och blev lite som ett havreflarn i pannan. På med det på äpplena och ja jävlar vilken historia! Vid det här laget var jag ju vansinnigt hög av mina framgångar i köket och svängde ihop en snabbvaniljsås av creme fraiche, vaniljsocker och ganska mycket kardemumma.

 

Har jag sagt det förut? Heaven on a plate.

Plötsligt händer det

Det kommer plötsligt en dag, när allt känns lite annorlunda. Det finns gränser, som kanske inte känns lika skarpa längre eller saker som helt förlorat sin tyngd. En sådan dag kan man plötsligt se sig själv googla "tacogratäng". Det gjorde jag idag.

Till mitt försvar fanns tacorester från mer traditionell tacoätning i kylen. Och jag hade ett svagt minne av min första pojkväns mammas ugnsbakade nachos.So yes, jag har idag gjort min första tacogratäng och det var så jävla gott.

There, I said it.