Dumplings med min dumpling

I väntan på bästis

Laga inte det som inte är trasigt

 

För ett litet tag sedan gjorde jag en riktig dålig kombination av mat, en så kallad schizomiddag. Det avr som två middagar i en, fast inte på ett bra sätt. Igår försökte jag igen. Samma rökta makrill fick åka ner i handlingskorgen, men fick denna gång istället sällskap av spenat, tomater och minimorötter. Visst är det underbart när man bara kan lägga ihop sin middag? När inget behöver lagas? Varken spis eller ugn behöver röras. I love it.
Hur som helst var den här smakkombinationen tusen resor bättre än förra. Jag kände en fläkt av västkustsommar svepa igenom lägenheten när makrillen intogs. Dyrön. Klippor. Måsar. Salthav. Ja tack.
puss

Bambabilderna

Här kommer, som utlovat, bilderna från bambamaten.

Den sista är inte en bambabild, i alla fall inte en bambabild från Sverige. Det kanske är sådant man får i bamba i Hong Kong. Jag saknar hot pot så mycket. Det var därför den här sista bilden fick komma med också. Men visst ser det bra ut, bambamaten?

Bamba

Nånstans har jag hört att man bara säger bamba här i Göteborgstrakten. Är det sant? Jag tycker att det låter konstigt. Vad skulle man säga istället? Matsal? Konstigt. Det heter ju bamba. Nu undrar ni kanske varför jag i allsin dar håller på och jiddrar om detta här. Jo, för att idag har jag ätit bambamat till lunch! Jag var nämligen på en skola på möte och där fick vi mat från bamba. Jag förstår att jag kanske drar fram en massa gamla hemska bambaminnen för många nu. Kålpudding och fiskbullar är två personliga skräckminnen som jag envist försökte täcka över med skrynklade servetter för att slipps äta upp.

Men idag kom jag på mig själv med att tänka " vad är det barnen klagar på? Det här är ju jättegott."

Jag har väl blivit gammal. Eller så är det faktiskt gott. Imorgon får ni se två bilder.

Husmor Scmusmor

Sporrad av bloggstatistiken och den fantastiska spridningen bloggen fått, hej Finland och Förenade Arabemiraten, så kommer ett inlägg till.

Om du kommer hem med de här råvarorna är det lätt att komma in i tankar som: "men är jag helt efterbliven?! Varför kan jag inte göra eget mos och trilla egna köttbullar. Jag har ju varken barn, hund eller volontärarbete som tar upp min tid".

De tankarna måste kvävas i sin linda. Det här är en jättebra handling. Inte nog med att pulvermos faktiskt blir rätt gott, (kycklingköttbullarna var däremot sådär) rätten är också samhällsekonomiskt totalt motiverad. (eller bevingad som kris skulle ha sagt)

 

Jag orkar inte räkna ut vad potatis + mjölk + smör + köttfärs + ägg + ströbröd skulle kosta men jag kan säga att det skulle bli mer än det här. Allt som allt tog rätten också fem minuter, varav effektiv lagningstid kanske var två och då tid är pengar = sjukt billigt. Det innebar mycket mer tid framför kompisen tv:n = lyckligare Emma = inga sjukvårdskostnader i form av terapi = samhällsvinst!

 Jag förgyllde dessutom moset med riven parmesan och basilika. Plötsligt var smaklökarna på kalas!

Pedda te medda

Hej bloggen! 

Nu har det lagats mat igen efter kvällar av seveneleven-lådor med nåt oidentifierbart och grötmiddagar. I söndags kom det underbara förslaget att göra pizza. Yummy.

Väl i affären insåg vi att alla skulle göra egen pizza och att den förbenade tv-reklamen påverkat oss i den riktningen. Vi (eller egentligen jag. Min kille skämdes i kassan) svalde stoltheten, packade ner en sån dära färdigdegrulle med tomatsås i kundkorgen och styrde stegen mot charken.

Som ni ser nedan, så delade vi syterligt på pizzaplats och fick välja topping på varsin del. På min übergoda bit strösslade jag med kryddig salami, kronärtskockshjärtan och chili i olja från delikatessboxen, svartpeppar och massa ost.

Här ligger underverket i ugnen. Om jag och pizzan skulle gifta oss,(vilket inte hade varit helt främmande så god som den var) så hade vi kunnat använda den här bilden till inbjudan.

Jag tycker tiden på paketet var helt klart underdriven. Degen var inte klar efter den ringa tid.

 

Lite diskbänksrealism i väntan på.

 Belöningen. Grrrrr

påt- tatissallad

Såhär i början av veckan kan jag ibland känna att det är viktigt att kolhydrata upp. Det gäller ju att börja ladda för helgen som snart stundar, om inte annat. Imorgon skall jag därför äta potatissallad, eller påt-tatissallad. På det igen, alltså. Bra så i början av veckan. Jag gillar egentligen inte kokt potatis. Jag gillar potatis på alla andra sätt utom just kokt. Men när det är såhär i form av sallad, så går det bra.

Nu är det ju bara det här med potatis, att det kan ta lite tid att koka och så. Och det här ska ju gå snabbt. Men man kanske kan ta en kompis till hjälp. Eller så kan man koka potatisen och hänga lite med en av sina bästa vänner, eller min i alla fall; tv:n. Om man skär potatisen i mindre bitar innan man kokar dem så går det lite snabbare. Alltså efter potatisen så går det hela väldigt snabbt i alla fall.

Förutom potatis så har vi dijon, kapris och lök. Helst rödlök. Jag hade bara gul lök och att gå till affärn är inte ett alternativ. Vi jobbar ju inte med motgångar här i bloggen, ta det som finns hemma och det blir jättebra så.

 Sen är det då sambal oelek. Sjukt bra. Men, som Martha säger, "you don´t want to, um, put too much of the. um, sambal oelek in to the salad." Det kan bli väldigt starkt. Man behöver nästan bara som en knivsudd. Det går bra med yoghurt eller vad annars man nu föredrar, typ creme fraiche eller sånt. Japp, sen är det bara att blanda. Just det, jag tog lite paprika och persilja, sån där fryst som jag hade i frysen. Det blev såhär;

Ja, förlåt, det är äpple i också. Det blev väldigt bra. Sen kan man välja vad man vill till i köttväg. Jag kommer nog ta nåt kallskuret. 

En helg i maten och dryckens tecken

Jahadå! Sicken helg det har varit. Jag har haft födelsedag och det har varit så fint. Den har delats med en ettåring och mycket mat och sånt. Därför följer här ett litet kollage. Smaklig bildspis.

Helgen avslutas nu med ost;

Att sakna mat

Jaja, jag har varit både dålig på att blogga och att äta det senaste faktiskt. Då är det tur att ha en bloggbästakompis som kan uppdatera och vara fin och fiffig. Det är tur att jag inte har bloggat, för det hade blivit de mest oinspirerade blogginläggen någonsin. Jag har jobbat en massa istället. Och saknat mat. Saknat, saknat, saknat mat. Det var till och med ett tag där då jag till och med kunde tänka mig Lady Gagas köttklänning till middag. Då har det gått bra långt.

I lördags gjorde jag i alla fall lite fin mat. Jag har bilder i telefonen men inget att koppla in telefonen till datornmed just nu, så jag har såklart målat middagen istället.

Här kommer lax med grönsaker och blomkålspure med tryffelolja.

Jag har ritat lite grejer som vi använde och var tvungen att förstora ´bilden en massa så därför är det så stor mellanrum mellan text och bild, förlåt för det folk. Men i alla fall, det finns någonting som är sjukt enkelt och gott att göra. Blomkålspure! Har ni gjort det någon gång? Det är alltså blomkål som man kokar, sen tar man lite smör eller creme fräsch, salt, lite citron och tryffelolja om man vill, och bara mixar ihop. Sjukt gott. Jag har sagt det förut, men investera i en tryffelolja. Det är så himla bra. Om man gillar tryffel alltså.

Det här med lax är ju sjukt bra va, därför att det egentligen bara är att ta fram den och köra in den i ugnen. Om jag har vin hemma, vitt vin, så brukar jag ta på lite sånt. Salt och peppar också. Och sen bak i ugn. Jag hackade paprika, morot, zuccini, svamp och rödlök, kanske något mer som jag inte kommer på nu, och bakade grönsakerna i ugnen samtidigt som laxen.

Smaklig spis och snart är det vår, håll ut bara. Då kommer alla snygga killar fram också.

Om jag vetat att alla rätter som passerat var mitt liv

Jag är en förklädd ungkarl. Så fort jag ska äta själv och dessutom själv införskaffa maten så blir det något som man vanligtvis hittar hemma hos en 40-årig ensamboende it-tekniker. Nyligen åt jag nedan presenterade rätter:

På grillen införskaffades korv och mos. Och i frysen fanns ett paket dumplings. Det sistnämnda är i och för sig en jävligt glassig ungkarlsrätt som man kan komma undan med. Men tillagningstiden är liksom fem minuter! Svårslaget.

Hur som helst så har jag fotat väldigt mycket mat utan att komma till skott när det gäller själva bloggandet. Så här kommer bildfrossan. Håll till godo!

 

Äntligen har jag fått hem mina matmagneter.

 En jämrans god femminutersrätt.

 Spagetti carbonara in my heart. Grädde + ost + bacon kan liksom inte bli fel.

 Charkmiddan! Eller som jag gärna kallar den Schulmanmiddag. Paret Schulman äter charkuerier jämt.

 Ännu en gång: korv med mos. Fast den här gången serverad på porslin.