Wherever I lay my arm, that's my home

Ibland när jag var singel så kände jag att jag behövde ladda närhets-batterierna. Om man hånglade upp nån, som kanske till och med höll om en lite, så kunde man klara sig utan sånt där tjafs ett bra tag till. Så är det nu med mina Göteborgsbästisar. Inte så att jag går och svälter i Stockholm, här finns fantastiska kompisar som jag har ynnesten att få vara med, men det tar ju inte bort saknaden efter gänget.

Det är som att jag lämnat en arm i Göteborg och resten av kroppen saknar den där armen något väldigt. Den andra armen sköter det dagliga hyfsat, men det där två-glas-vin-lugnet kommer lättast när armen är på plats.

Jag var i Göteborg i helgen och satan i gatan vilken lycka. Världens bästa häng, väder och Håkankonsert.

Göteborg, om du vill ha mig. Nu kan du få mig så lätt.

Här blev det en lite udda bild. Mest för att Blondinbella har sagt att man alltid måste bildsätta (och kom igen! Blondinbella var den första bloggdrotttningen) Men också för att det var det mest medvetna brytet mot lchf på länge. Fast jag småfuskar hela tiden. Men jag tycker att magen blivit både plattare och nöjdare. Och är inte det ett bra betyg på en diet som man halvfuskar sig fram med?