Själv är bäste dräng

Lördagsfrukostar är min bästa rätt. Det brukar nämligen vara så här: Yours truly får ligga kvar i sängen och "dra sig" medan Lövet spexar bort till mataffären och inhandlar diverse godsaker som jag sen får vakna upp till. Lövet är, liksom jag själv, ett fan av charkdisken och det brukar genomsyra dessa frukostar.
I morse fick jag själv stå för fiolerna. Lövet skulle upp och jobba och när jag, några timmar efter att han gått, vaknade till liv, var det bara att ta tag i bestyren. Förutseende som jag är hade jag handlat frukostmat redan igår. (då jag också handlat middagsmat och lagat en ganska fräck rätt, om jag får säga det själv. Tyvärr är kameran på vift, så ni får hålla er till tåls)

Okej, här är läckerheterna. Enda gruset i ögat var att charkkillen inte kunde skiva tunna skivor, trots upprepade försök att kommunicera just detta till honom. Med tanke på hur de vita charkpapprena var invikta verkade han grön för övrigt också. (Usch, att man inte kan få tag i bra tjänstefolk nuförtiden)

Det var svårt att fota så att allt kom med, men det var i allfall Lantsalami, som var riktigt bra. En prosciutto, som var för tjockt skuren men hade bra sälta. En herrgård från Ockelbo (för att hedra den blivande pappan), ett ägg (jag skulle kolla om jag blivit vuxen nog för att äta löskokt och kokade bara i fem minuter. Det hade jag inte.) En skål med fet yoghurt med färska hallon och blåbär. Mjau. Äppeljuice till och såklart kaffe. Dock blev kaffet inte i närheten så gott som när Lövet står för bryggandet. Det är också därför han fått låten "Barista Boyfriend" skriven till sig.
Sen fick Bruce och DN drömhem vara sällskap. En grej som jag gillar är att bostadsmäklarna börjat med Accepterat pris, alltså att säljarna kan släppa lägenheten för utgångspris. Det är så nesligt när folk budar flera hundratusentals kronor över utgångspris och så tycker säljarna att det fortfarande är för lågt. Denna rapport från Alströmergatan är nu över.
puss