Pretentiös kan man vara i sovrummet: Dax för lax!

En av grundstenarna i min kosthållning är den trevliga fisken Lax. Lättlagad, god, nyttig, trevlig färg och lätt att frysa i portionsstorlek. En sak jag märkt nyligen är att det är värt att kolla den färska laxen och göra en snabb överslagsräkning i huvudet ang. portionspris. Ibland kan en redig bit kosta 60 pix. Kan man då dela biten i tre och få lika stora bitar som de frysta rackarna kan det vara läge att slå till. Här i fräckestan kostar nämligen 4 frysta rackare ofta 79 pix, vilket ger ett styckpris på just 20. Med färskbiten får man ju ofta en lite mer fiskriktig smak och konsistens plus att skinnet ser proffsigt ut på tallriken. Akta dig för övrigt för den snarlika regnbågslaxen! Maken till fusk får man leta efter. Som en träbit på tallriken!
Nio gånger av tio lagar jag lax i ugn. På det sättet undviker man att hela lägenheten luktar lax. Den tionde gången virar jag in skiten i lite folie och lägger ovanpå riset/couscousen/bulguren/potatisen jag ska ha till. De dagarna är jag riktigt trött och hungrig och osugen på att diska.
Idag blir det klassikern i ugn. Oftast får firren sig ett täcke av olja, salt, peppar och chiliflakes eller nån annan tuff krydda, men idag hittade jag lite gorgonzola i kylen. Har man ost så har man allt, tycker jag.

In i ugnen i tolv minuter. Under tiden kan man slösurfa lite och sätta på vattenkokaren. Idag testade jag ditt trix med couscousen och vattenkokare! Tack för det, kompis! Couscousen får också en skvätt lyxfond eller en bit buljongtärning för att hottas upp.
Vattnet hälls även över de här små rackarna:

Harry kuvert är min bästa grönsak. Man kan ha dem i frysen hur länge som helst, de smakar ganska gott, är färgglada och ger tallriken en air av Frankrike. Detta är en särskild viktig ingrediens om andra ska se dig äta (läs: matlåda). Inte sällan frågar mina kollegor om min matlåda är köpt nere i personalrestaurangen. Då tror jag att det är just bönorna som ger den där perfekta balansen som misstas för restaurangmat.