Dyr fattig- mat

Av olika anledningar har jag idag inte kunnat laga min egen mat under 15 minuter. Jag köpte istället min lunch. Åh, tänker du kanske nu, bra och tidseffektivt gjort! Det tar ju inte mer än max ett par minuter att välja ut och köpa lunch. Nej, det är i och för sig sant. Men dessvärre är det ju så att kvalitén på maten varierar. Idag är jag så infamt och otroligt besviken på min lunch. Jag har dock blivit än mer övertygad om hur mycket den här bloggen behövs. Ingen skall behöva äta skitmat från 7-11an.

Jag fattar vad du kanske tänker nu. Det finns bättre alternativ för färdiglagad lunch än sjuelvan. Men lunchen skulle i detta fall medtagas och det skulle inte komma att finnas några som helst uppvärmningsmöjligheter. Genast begränsas möjligheterna för lunch-intaget. Så okej, tänkte jag i min enfald, sjuelvan kan nog ha någonting att erbjuda ändå. Ganska glad ändå får jag säga, tog jag mig in i den inspirerande butiken och började botanisera i det enorma urval av kall-luncher som erbjöds. Utbudet bestod av;

-tonfisksallad
-räksallad
-caesarsallad

Tonfisk är enligt mig oätbart om man inte blandar upp det med något annat. Jag tänker inte gå in på vad jag tänker på när jag ser tonfisk. Jag snackar om burk-tonfisk alltså. Inte sådan som man får på sushin. Räkor i sådana sallader tenderar alltid att smaka plastburk. Jag anar att de kommer från sådana där burkar med saltvatten i som man kan köpa på ICA. Det fick således bli Caesarsallad. Jag var ändå rätt nöjd med mitt köp. Tills jag öppnade plastmatlådan.



80% av min lunch bestod av sallad. Bladsallad. 10% kyckling, ungefär 5 bitar med en massa grillkrydda på, lite krutonger och dressing. Jag åt den för ca 50 minuter sedan. Nu är jag hungrig igen. Aldrig mer plastmatlåda. Mina tankar går idag till de stackare som äter sådana här ett par gånger i veckan. Sicket liv alltså! Må högre makter snart förbarma sig över er. Det behövs ju i och för sig inte längre! För nu finns ju den här fantastiska bloggen.