söndag 25 april 2010

Spätta för en spätta

Från början var planen att göra något sjukt diskeffektivt till söndagsmiddag. Ris i en kastrull där en folieklädd fiskbit läggs i och "ångkokas" och sedan serveras allt dränkt i soja. En kastrull, that's it. Men väl i fiskhyllan föll min blick över ett par riktigt fina rödspettefiléer. (Eller rödspotta, som min farfar hade sagt). Två stycken, som blev en lagom portion för en normalhungrig person, gick loss på 12 kronor! Herrejesus, det får man ju knappt en fiskpinne för!
Då drog jag mig till minnes en gammal festrätt från barndomen. Rullader!
En gammal skvätt vitt vin stod i kylen och i affären inhandlades lite matgrädde, gröna bönor, pepparrot och tomater.
Spättorna saltas och peppras och rullas så gott det går. Jag stack in en grillpinne också, men det får man göra precis som man vill.
I kastrull nummer ett hälls vitt vin, lite vatten och en grönsaksbuljongtärning. 



I andra kastrullen samsas matlagningsgrädde, lite mjölk och lite mjöl. Salta och peppra och riv i pepparrot.
Låt rulladerna sjuda i vinbuljongen och vänd på dem så att alla sidor får bli klara.
Lägg "rulladerna" i en form. Nu är det väldigt viktigt att inte bli ledsen ifall de helt fallit sönder och mer liknar små flarn av fisk. Håll humöret uppe!
Häll över fiskspadet i gräddsåsen och smaka av. Behövs det månne lite mer vin? Kanske salt eller mer pepparrot.
 
Dränk rulladerna i den gottiga såsen.
Dags för tillbehören. Ungefär här kom jag på att det bästa hade varit kokt potatis, eftersom man vill mosa in den i såsen för att tillgodose sig allt. Det får bli nästa gång. Denna gång blev det en quick fix med gröna bönor och tomater i en stekpanna med lite olja och vitt vin.

Et voilà! En styck söndagsmiddag serverad. Jag kände husmödrarnas klapp på axeln och var lite besviken att middagssällskapet uteblev.


Dock får man leta efter något mindre diskeffektivt. Men, som man dessvärre lär sig gång på gång: man kan inte få alla kakor.

3 kommentarer:

  1. hellre bränna en kaka än aldrig ha bakat?

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Så sant, Lisam. Så sant.
    Jag tror också att man då och då kan snika åt sig ett antal kakor och komma undan.

    SvaraRadera