Med detta färskt i tankarna bestämde jag mig för att göra fiskgratäng idag.
Det första som behövs göras är att skala och skära potatisen i små bitar. Eftersom det ändå ska bli mos kan man hjälpa det lite på traven att trasa till sig. 
Sen radar man upp sin firre i en form. Jag lyxade till det med färsk fisk, eftersom vår lokala butik hade så inbjudande utbud och priser. Lax och sej fick den äran idag, men här kan man alltså lika gärna smälla i ett tinat fiskblock á la Alaska Pollock. Salta och peppra och förlaga lite i ugnen i typ sju minuter. 
Potatisen och firren igång.
Här har fisken myst klart i ugnen. Nu gör det inte så mycket om nästa ugnsomgång blir otåligt kort. Men bara mos och fisk gör ingen sommar. Här kommer en ingrediens du kanske vill gömma innan de eventuella gästerna kommer. Inte för att det är något att skämmas för, men när man väl gjort en gratäng vill man liksom inte plockas ner på jorden av någons förutfattade meningar av påssås.
Den här är sjukt snabb och minst lika god som om du skulle svettas ner en egen. 
Lämplig rekvisita för den riktiga proffskockskänslan. 
Äntligen har potatisarna kokat sönder. I med smör och lite mjölk. (jag tycker att många häller på för generöst med mjölk och får nån slags rinnig potatishistoria istället för ett fluffigt mousseliknande mos). Salta och peppra. Jag använder den lite okonventionella svartpepparn eftersom jag tycker att vitpeppar smakar halsbränna. Här kan man slänga i en äggula i moset. Det gör att den får go färg i ugnen plus att den får heta pommes duchesse, vilket låter så kökschef!
Rama in firren med mos.
Nu är det farligt nära! Häll såsen i utrymmet moset skapat och ställ in i ugnen igen. Nu ska moset få lite fin färg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar