Curlingmage

Ibland är min mage så sjukt bortskämd. Framförallt är det när det går lite för lång tid mellan måltiderna. Som en övertrött bebis som vägrar sova börjar min jättehungriga mage sura om att den inte vill äta. 

Som idag till exempel. Jag kom hem från jobbet klockan åtta på kvällen och eftersom lunchen inföll klockan tolv förstår ni ju själva hur skriende hungern var. Men då, efter att ha letat i varenda skåp på jobbet efter något ätbart (utan resultat) och skyndat in på mataffären med nåt slags blodsockerstirr i blicken, så börjar tjafset.

- Jag vill inte ha nåt att äta, säger magen.

- Jo, men du måste ju äta. Du har ju inte ätit på åtta timmar!

- Nä, jag är faktiskt inte sugen på nåt.

- Ja, jag är ledsen att det dröjde så, magen, men det klart du ska äta middag.

- Nej tack. Jag är inte sugen på mat. Jag kan kanske tänka mig nåt snacksaktigt.

- Ah, okej, säger man uppgivet.  Säg bara vad du är sugen på så får du vad du vill ha.

Och då hamnar man på middagsbordet i sällskap av en udda trio. En proviva-dryck (för aktiva sportare, hmmpff), en keso-nyhet och en barnmacka med cambozola.

- Men imorgon måste du faktiskt äta riktig mat.